Såg en dokumentär om Malaysisk

militär drillning av en insatsstyrka.

Malaysia har tydligen mkt djungel.

& drar slutsatsten att brottlingar

gömmer vad de gömmer där...

Då jag vet hur samhället fungerar hur

slappt allt är för alla andra. & tjejers

sätt att vara när det är ekonomiskt för

tufft. Gör det du som "bryr dig" betala

för alla svultna själv bryr jag mig ju ej

alls!! Nog för det är en förmåga hos dem

att vara så pass själviska & carefree! Att

de har pengarna för kunna göra nåt spelar

ju ingen roll därför också!

När jag sedan haft på mig att göra alltför

mkt samt andra kvinnors påhopp. Påhoppen

skulle inte gjort så mkt om inte annat vore

så hopplöst... & saker som andra ska göra

men som de känner att de kan strunta i för

andra är i utsatt läge eller bara ren lättja(!)

Tanken & känslan att nästa steg för mig

själv är att tränas till sådan där insats-

soldat slängas ner i "svampen" & däremot

jämfört med dessa killar att jag får lära

mig allt för mig själv. Olycka: skyll mig själv.

Ingen som kan göra den smärtan uthärdlig!

Rättare sagt ingen som vill eller kan tänka

sig vara mindre slöfock för att underlätta...

Vad är det för liv liksom??? & jag är för lat

och även självisk för känna att jag vill göra

detta. Även om får en coach....

Gick och la mig då sätter grannen igång &

misshandlar sitt barn igen. Återigen glömt

bort jag bor ju i huset som Gud glömde &

staden där andra inte gör ngt för det skulle

innebära att de gjorde ngt. Är så avtrubbad

av alla som våldutsätts och de ggr jag har

påtalat för de som kan göra nåt. Deras jobb

att göra liksom... Har de valt göra ngt annat.

& jag orkar inte göra allt. Må vara super-

kvinna & allt möjligt men superrobot är

jag faktiskt inte....

För faktiskt även om jag blir elitsoldat enligt

Malaysisk tradition min granne blir fortfarande

felaktigt behandlad. Ingen för det barnet heller...

Lite som media ändå slutat prata barn nu!
Nu är det mord, skjutningar (därför bra om jag

vore ninja ändå... Eller??) Studenter som skadas

och hela deras liv är slut också. för vad?? Samt

djurklipp på tidningarnas sidor på internet....

Lite som Speed filmen. I bussen där de måste

vara - en blir skjuten & mår sämst & därefter

får lämna bussen. De andra skulle ju må lika

eller sämre beroende på om han klarade sig när

bussen smäller!!!

Vilket i min dröm i natt bestod av personer i

en mänsklig bur såsom hönor sitter fast hela

dagarna utan tak blecksvart & spöregnade...

Den skjutna kan vara den som överlever allt...

Fast var i ligger "vinsten" av det? De döa är

de lyckliga dock de ska ju inte känna lycka

över det.

Gick in i Sundsvalls galleria och kände hur det blev

kallt när en tjej gick förbi mig. Samhället och omgiv-

ningen här där jag bor gör allt för att sånna ska trivas.

Har man lite pengar vilket kan drabba alla nån gång

så är det ju bara. Kämpa för sin överlevnad på riktigt

inte bara det alla säger som ändå har det ganska bra.

Gör att kylan och empatin för andra har det hos andra

bara sjunker. Och själv har jag ju det rätt så fattigt.

Samhället går hand i hand med de kalla, kyliga, hat-

ande och gör så att de trivs bäst. Vet inte hur det är

i andra städer som inte färgas så många år utav sosse

politik. Trots allt bor i en stad som vill att alla ska

vara hens. En dussin medborgare utan själ! Varvid

jag misstrivs enormt. Flytta eller göra nåt annat är

ju möjligheten också låst för.

Hade jag bott i stockholm eller annan storstad där

pulsen är högre med de ekonomiska förutsättningarna

och livstilen äta ute varje dag helt omöjligt. Halva

månaden utan mat. Och orka tempot när ingen energi

kvar. Fast kanske inte det sämsta av alla världar...

Bara det sämsta av en... Vet inte om illa eller fruktans-

värt helt enkelt!

Men med vad jag har. Och veta vem jag är men det spelar

liksom ingen som helst roll när om inte avskys för det utan

avskys för mig. Ska ju vara positiv för att få kontakter med

andra och är det. Men andras sätt att vara till exempel

snäll (inget jag påstått mig vara men en bra egenskap att

använda som exempel på) menas att den snälle ska göra

allt för dem. Inte att den snälle kan underlätta tex livet!

Så också att när jag är ödmjuk att jag ska vara på ett visst

vis. Men är ju också självständig och vet mer vadvid jag

inte är som de gillar helt enkelt. Gör ändå inte mig mindre

ödmjuk och avskydd och hatad för min existens. För visst

de som går ut och är som skrockiga hönor är de altruister

eller egoister?? Om folk brydde sig om någon annan än sig

själva och lärde känna en så skulle de ju faktiskt inse att

de har fel.

Fast det är klart vad menar folk med ödmjuk egentligen?
katta, hund. Smart, vanlig eller född igår.... Och när de

inte vet var de har mig.... fast det heter ju better the

devil you know... Inte för att jag är varken djävul eller

ängel!!!

Fast tänker jag så. När ett par har sex har man sex med

alla den förra haft sex med då? Är det fel på en själv eller

partnern? Få över sig partnerns alla demoner skulle inte

vara kul..

Och klart för mig är att jag är inte som andra ödmjuka

ändå. Men för det ingen bitch. Fast för det inte kvinnlig

heller just för att jag bor i Sundsvall tråkigaste och trist-

aste staden på världskartan. Staden jag bor i definierar

mig inte. Säkert att andra vantrivs i andra städer och vet

om vilka de är fast inte i samtliga fall alla behöver flytta

till Sundsvall för att få trivas. Samhället ska väl inte be-

höva vara så här inhumant men inte så konstigt med den

S&M-Politik landet Sverige ändå för mot folket. Och jag

förstår att många blir de kalla, kyliga, hatande bara dfr.

Och en del bara "går vidare" med hjärtat i halsgropen

bokstavligen för att inte hamna på botten av samhället

för oavsett hjärta eller hjärtlös omöjligt ta sig upp för

egen maskin enkelt för att maskinen kostar och pengarna

finns inte. Pengarna finns ju bara för de som har och före-

tag som även de har och de kan vara med hjärna eller ärt-

hjärna de har det ändå bra...